Den 26 december 06 lämande du oss. Du lämnade även så många frågor och så mycket sorg. Kan inte förstå att du är borta. Saknaden är så stor. Jag har alltid vart en mamma gris så det är jobbigt att längre inte ha någon. Du ställde alltid upp, försvarade mig. Älskade mig. Ställde upp fast du själv mådde så dåligt. Du sa så många gånger till mig när vi prata att du ville ge oss så mycket mer men vi var tacksmamma för det vi hade. Vi hade ju dig. 

Du och jag var så lika, skrattat åt sånt som ingen fattade skulle va roligt. Vi kunde prata om precis allt. Kunde mer eller mindre läsa av varandras miner. Vi var så himla lika. Så som en mor och en dotter ska vara. Men vem ska jag vända mig till nu? Vems axel ska jag gråta mot? Vem ska jag skratta med om så dåliga skämt? Vem ska jag prata me allt om? Hade ju alltid dig då, men nu kan ja inte prata med dig längre.

Vila i frid mamma, det förtjänar du!