Du och jag var så lika, skrattat åt sånt som ingen fattade skulle va roligt. Vi kunde prata om precis allt. Kunde mer eller mindre läsa av varandras miner. Vi var så himla lika. Så som en mor och en dotter ska vara. Men vem ska jag vända mig till nu? Vems axel ska jag gråta mot? Vem ska jag skratta med om så dåliga skämt? Vem ska jag prata me allt om? Hade ju alltid dig då, men nu kan ja inte prata med dig längre.

Vila i frid mamma, det förtjänar du!

Nej, det går inte att glömma någon som du. För var speciell, verkligen SPECIELL. Allt du gjorde, allt du sa. Varje jävla ord finns kvar i mig, men jag vill inte ha orden där inne, jag vill höra dig säga dom igen. Jag vill se dig le, jag vill se dig gråta. Jag saknar det, helt ärligt, jag saknar att få se dig gråta. Allt, jag saknar ALLT som har med dig att göra. Varför kan inte allt vara som förut? Jag vill det, jag vill se dig igen, få höra din röst. Jag vet att det aldrig mer kommer att bli så, för du kommer inte komma tillbaks mer. Du är borta nu, du har varit det länge men ändå har jag inte glömt dig. Fast det snart är 4 år sen du försvann kan jag fortfarande gråta mig själv till söms. Det känns att du inte här. JAG känner att du inte är här. Det känns inte lika tryggt för mig längre. När jag hade dig var allt perfekt, ja, allt var helt underbart. Men när du inte längre finns här så vet jag inte längre vad perfekt är för nåt. Det ordet finns inte för mig längre. Du sa att du alltid skulle finnas vid min sida, varför är du inte här nu då? Jag behöver dig. Jag behöver dig som jag behöver luft. Jag vet, jag har klarat mig utan dig nu ganska länge nu, men vissa dagar känns också svåra, utan att jag visar det. När jag verkligen tänker på dig, och vet att jag aldrig mer kommer få träffa, eller ens se dig igen, det är såna dagar som jag bara vill spola förbi. Jag vill inte tänka på dig mer. Det var längesen du försvann och jag vill vänja mig vid den tanken att du helt enkelt är borta. Många frågar hur jag fortfarande kan tänka på dig, varför skulle jag inte kunna? Du var min, MIN BÄSTA MAMMA. När ingen annan ville eller kunde prata så fanns alltid du där. Det betydde så jävla otroligt mycket. DU betydde förjävla mycket. Det var dig som jag älskade, bara dig. Det var dig som jag vill ha kvar föralltid .. Och det var just dig som jag förlorade. Det kändes verkligen. Och jag kommer alltid tänka på dig, vad som än händer. Jag kommer aldrig glömma dig. För jag älskade verkligen dig.

Jag älskar dig mest av allt ♥

Att veta att man ska ta klivet in i framtiden skrämmer mig.
Känslan känns som ett stor klump i magen och den vill aldrig försvinna.
Jag försöker vara stark, även om min kropp skriker av smärta.
Jag försöker att lätta mitt hjärta och tänka på något annat.
Men min smärta vägrar dempa, så jag fortsätter att kämpa.
Jag försöker vara glad, när jag egentligen vill vara ledsen.
Ingenting kan bli som förut, även om jag vägrar fatta det.
Men det finns ingenting som kan stilla min gråt.
Jag önska det fanns en mening med livet.
Jag skulle vilja se meningen med livet, om det nu fanns någon.
Stanna tiden, jag orkar inte vara kvar.

Det finns dagar man inte kan resa sig uppman är trött, man är sliten.
Det finns dagar då man inte kan säga någonting, man är trött och livet passerar förbi.

Det finns vägar att följa,men slutar alltid samman.
Ser mig ensam och rädd då är jag i skuggan av ljuset,
försöker ta mig fram men klungan håller mig ute, i 19 år
har jag kämpat. Upptäckt av ingen blir jag lämnad i världen,
se mig nu hur ska jag bevisa att det är försent.
Jag är trött på att skrika, ut i tomma luften
där ingen hör tonen. Har haft drömmar om drömmar där
djävulen tog mig härifrån så jag kan leva i frid,
låt min själ släppa bördan, låt mig leva mitt liv,
jag ger allt jag har och håller fast på nånting bra
Ett svar på det som har hänt det är allt jag vill ha!
Men jag faller tillbaka från det ja aldrig haft ja ser l
juset i horisonten men jag kommer ingen vart.

Gjorde nyss om min blogg design.. Blev väl helt okej!

Orkar verkligen inte hålla på att pilla osv.. inte min grejjj!

Snart kommer pluttisen till världen.

Längtar så det skriker om det.

Jag ser att ni fortfarande kollar in min blogg, tror inte jag kommer blogg igen.

Inte min grejj! :)